Skip to content
Fiske
Skrivet av Göte Brunberg 2009-03-22

Fisket har under alla tider spelat en viktig roll i de estlandssvenska kustområdena. På många platser var det jämställt med jordbruket, på sina håll var det till och med den viktigaste näringsgrenen. Fiskets betydelse har under tidernas lopp förändrats, beroende av olika faktorer: skiftningar i tillgången på fisk, jordbrukets utveckling och sjöfartens framväxt. Det under medeltiden så omfattande fisket i vikar och sund kring Nucköhalvön hade på senare tid helt förlorat sin betydelse. Under senare tid var det endast på Odensholm som fisket var huvudnäringen.

Fiskebåtar
Fiskebåtar vid Pajstranden i Rickul

Fisket i Rickul/Nucköområdet bedrevs nära kusten, varför båtarna var ganska små. De var sedan gammalt kombinerade rodd- och segelbåtar med en längd som sällan översteg 6 m. Under den sista tiden satte man även motorer i båtarna. Båtarna byggdes nästan uteslutande av furu och spantades med självvuxen spant som man fick från större furugrenar. De segeldrivna båtarna förde en eller två master. Enmastarna var den dominerande typen.

Nät och annan utrustning för fisket förvarades i bodar, "nätehus", på stranden.

De viktigaste fiskarterna var strömming, vassbuk (skarpsill), flundra, torsk, sik och gädda. Fångstredskapen var nät, not, ryssja, bottengarn och långrev. Strömmingen fångades främst med nät men även med ryssjor. Nät användes även för fångst av vassbuk. Notfiske bedrevs huvudsakligen efter rödspätta. Långreven agnades med bitar av färsk strömming eller daggmask och användes för fångst av rödspätta och torsk. Odensholmsborna fiskade dessutom med pilk i sundet mellan ön och fastlandet.

Odensholmsborna var kända framför allt som framstående torskfiskare. Under 1930-talet fick man stora fångster, men tillgången på torsk började sina under de sista åren före andra världskriget. Fisken röktes eller saltades. På hösten sålde odensholmsborna torsk och strömming nedsaltade i tunnor i städerna. I Rickul fanns det endast några få yrkesfiskare, främst i Spithamn. Befolkningen var i första hand jordbrukare och fick en biinkomst av sjöfarten, som spelade en större roll än fisket. Fiskade gjorde man främst till husbehov. På Nucköhalvön fiskades i nämnvärd omfattning endast i Enby.

En viss uppfattning om fiskets betydelse under senare tid i de olika delarna av området får man av gränsbevakningens uppgifter om antalet motorbåtar 1935: på Odensholm 12, i Rickul 12, varav 6 i Spithamn, och på Nucköhalvön 4.